Sjukhusbesök

Hur mycket ska ett mammahjärt måsta vara med om innan det brister. Igår kväll så kännde jag att marcus var så pass dålig och slö att jag kännde att något måste göras. Han vägrade dricka nåt. Så jag ringde till akuten piteå och en läkare där sa att vi skulle fara direkt till sunderbyn och det vi gjorde. Där blev han undersökt och han var på väg att bli uttorkad så dom gjorde allt för att få i han både vatten och glass men han höll händerna för munnen och bara skrek så det fanns inget annat alternativ än att lägga in honom och ge honom vätskeersättning.
Han fick emlaplåster på händer och i arvecken så dom skulle kunna sätta in kanylen. Men senare när dom skulle göra det så gick väl inte allt dom dom ville. När man är uttorkad så drar sig blodådrorna undan, dom var inte alls sammarbetsvilliga. Efter tre stick så gav dom upp. Så istället för att plåga han mer med det så bestämmdes det att han skulle få vätskan genom sondmatning istället. Och jag kan lova er att det är nog det värsta jag varit med om. Han tyckte inte alls om att få slangen ner i näsan utan skrek STOPP, STOPP hela tiden och jag kände mig maktlös. Ville bara att dom skulle sluta men visste ju at detta var det enda alternativet att få i han lite vätska. När slangen väl var i så somnade han av ren utmattning och då var klockan halv fryra och det var ju dax att sova för hans del för länge sedan. Själv har jag inte sovit många minuter kan jag lova. Både jag och marcus stupade isäng idag när vi kom hem.
Nu hoppas jag att det värsta är över och det ska gå åt rätt håll för honom. Han blir ju hemma minst 1 vecka till men jag gissar att det kan bli mer än så innan han har kommit igång med maten igen och fått tillbaka sina krafter.