Detta kan ju inte vara sant

Jo det är sant. Har ju länge varit både arg och irriterad på att jag inte fått tag på min handläggare på arbetsförmedligen. Har både ring, mailat och varit dit men bara fått till svar att han är jätteupptagen just då. Så idag så hade jag äntligen en inbokad tid. Och vad tror ni händer då. När jag är på väg in till stan så ringer han och säger att jag inte kan komma. Blev lite förbannad. Nä jag blev jäkligt förbannad. Krävde att få komma dit senast fredag nästa vecka och hör och häpna det fick jag, fast jag har ju inte varit dit än i och för sig. Nu har han lovat mig hjälp. Får hoppas att jag får det. Känner att detta sätter sig på psyket. Vill inte gå hemma en dag till samtidigt som jag är livrädd för att få nåt som inte mina axlar klarar av. Men nu är jag som sagt var lovad hjälp att komma mig ut på arbetsmarknaden igen. Till att börja med en praktik men det är ju ett bra sätt att få in foten någonstans.

Får hoppas att myskvällen med barnen blir bättre än vad dagen har varit. Blir nog att sätta oss och se en film. Jag och Felicia måste ju även fixa godispåsarna till hennes badkalas imorgon.

Nu ska jag ta och fara med Matilda på bussen. Hon ska till älvsbyn. Hon ska spela ett handbolls sammandrag där imorgon. Sen ska jag fara och byta bil hos mamma och pappa. Dom ska låna våran ford imorgon. Dom ska iväg på piteå revyn och dom är sju stycken och ville åka i samma bil. Gissar att det inte finns så många som ville köra. Så det är ju tur vi har stor bil då.