Separationen är ett faktum

Dagen som jag länge har bävat för har nu kommit. Vet inte varför jag dragit ut på det så här länge men idag tog jag och gjorde slag i saken, Marcus har fått flytta ut från vårat sovrum. Så från och med inatt så ska han sova i sitt eget rum för första gången. Ingen av dom andra barnen har fått sova så här länge i vårat sovrum. Varför det dröjde så länge med honom vet jag inte rikgit, kanske är det för att han alltid kommer att förbli våran lilla kille. Kommer ju alltid att vara minst i familjen. Får se vad han säger när han kommer hem. Inte så säker på att han kommer att gilla det och jag kommer nog inte att sova så bra inatt trots att han sover bara några meter från mig men jag är ju van att ha honom liggandes bredvid mig.