Det har slagit mig precis att barnen börjar bli stora. Har ju alltid haft dom här hemma hos mig. Men nu börjar tiden då man sitter och är orolig vart dom är, vad dom gör och om dom är okej. Har sebastian ute på vift ikväll. väntar och väntar på att han ska dyka upp. Han och några andra grabbar har cyklat till lakafors hos en klasskompis. Hade sagt till mig själv ikväll att jag inte skulle ringa och efterlysa honom, han skulla få vara ute så länge han ville. Hade väl hoppats på att det inte skulle bli allt för sent. Men jag kunde inte hålla mig ringde upp honom alldeles nyss och frågade vart han höll hus. Han var fortfarande kvar i lakafors så där for min tidiga kväll som jag kände att jag behövde för att orka med morgondagen. Inte kan jag ju gå och sova medan han är ute på vift.
Det är nu man börjar förstå hur ens egna föräldrar har kännt det när vi var små och dom satt hemma och var oroliga och man tyckte att dom var löjliga. Nu var jag ju i och för sig ganska så snäll med mina och ringde kanske lite väl ofta och berättade vart jag höll hus. Räckte att jag förflyttade mig från en kompis till en annan som bodde bara några hundra meter bort så ringde jag och sa till vart jag var. Men allt är ju lättare idag när det finns mobiltelefon. Måste bara få mina barn att ha den på sig lite oftare det är dom inte så bra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar