Olyckan har varit framme

Igår när jag hämtade Marcus från dagis så såg han ut såhär. Han hade varit ute och lekt när olyckan var framme. Som dom flesta kanske redan vet så är han ju inte den mest stillasittande grabben. Han satt på en liten bil högst upp på en liten backe och tog fart och åkte ner och på nåt sätt så vurpade han och for med ansiktet i asfalten. Barnen älskar att åka nerför backen och den är ju inte så brant men han tappade väl koncentrationen några sekunder och då var olyckan framme. Men han verkar ju då inte vara så lessen över det. Han pekar på kinden och säger ajaj och skrattar, så han har nog inte så himla ont.